elisehelga

Gick lös på Myrorna igår och kände för lite top model mot min vägg. I ren förberedelse inför modevisningen i maj förstås.











Vet inte hur fotografiskt tillfredsställande dessa bilder är, men kläderna är ju fett snygga iaf.
Viva la 90-tal.
Fortfarande bäst Beirut – Guyamas Sonora

Sitter i Malmö på en säng som jag inte rest mig ur sen frukost och tycker att det är allmänt gött. Lyckades hinka en hel del vin och bål i lördags och var därmed trött med all rätt igår. Dock, med hjälp av min nya strategi "en mun vin - ett glas vatten", var jag inte dunder-spyr-på-toan-bakis utan snarare sugen-på-chips. Tips: testa, det funkar.
Okej fest annars, kul med överraskningsfest, har aldrig upplevt detta så var givetvis stressad och övertaggad i cirka två timmar innan det faktiskt blev en överraskning och därav hinkandet av den utställda bålen. Och kaffet.
I påskpresent fick jag en bingolott av lillstrumpa och för att maxa Bingolottos guldkväll, som gästades av Loket, införskaffade vi en buffé av skräpmat och spelade skiten ur Bingolotto och därmed vann Tova en ny lott och vi åt i princip ingenting av det vi köpt för strax efter somnade jag stenhårt i soffan i ett tappert försök att kolla på film.
Bästa påskpresenten.

Och imorgon bär det av tillbaka till Göteborg och mitt analkande påsklov som jag tänker sova och äta och mysa mig igenom.

Är hemma med någon slags min-kropp-vill-inte-mer-får-panik-snart-feber från ingenstans och ångestar lite över att jag missar sista lärarledda dagen innan lovet och tänker att det är för jävla typiskt av mig att vara sjuk dagen innan ett lov för det är jag i princip alltid.
Det blir Malmö den här påsken och det känns faktiskt väldigt skönt. Jag behöver komma bort från Kortedala och Gamlestan, det känns som om jag spärrar in mig här och helt frivilligt aldrig tar mig härifrån. Jättekorkat, men det finns liksom ingen ork. Mitt enda nyårslöfte (även om jag inte sysslar med nyårslöften) var att använda min fritid på ett mer stimulerande vis, men det har ju failat totalt eftersom det enda jag gör efter skolan är att åka hem, äta, sova. Fint är dock att jag har både Karin och Linnea som hetsar Beach 2012 och tränar Biggest Loser style, vilket vi ju följer maniskt - for inspiration and moments. Året med Biggest Loser och Yatzy. Helt okej.
Min syster dök upp helt plötsligt en helg på ett väldigt vackert vis. Fan vad fint det var, helt hemlighetsmakeri-aktigt med mina vänner för att överraska mig och bara därför var jag mega-upptagen och planen blev avslöjad och jag blev dunderglad och ställde in det jag kunde ställa in och hängde med lillstrumpa istället. Har kollat för mycket på Biggest Loser för nu blir jag gråtmild bara jag skriver om det.
På skolfronten ska rektor Hugo sluta och eftersom jag är ett emotionellt kaos just nu började jag gråta och kände mig övergiven av en rektor som inte ens känner mig. Febern kan ju ha hjälpt till lite med känslosvallet också.
De flesta klasser känns rätt meningslösa just nu förutom moderna med Torbjörn och det gör väl inte det hela lättare. Har tröttnat på att jag-måste-vara-vig-och-stark-och-snygg-annars-kommer-jag-aldrig-bli-dansare-för-det-är-redan-för-sent-och-snart-är-jag-död-och-då-är-det-definivt-för-sent mentaliteten. Jag känner mig som en skiva på repeat eller hur man säger, men jag vill verkligen bara dansa och uttrycka mig och ge av mig själv, tack.

Lägger upp en bild från förr och försöker minnas lite hur det kändes då och hur det känns nu. Snart har jag trots allt ledigt och hinner andas lite innan det drar igång och klaustrofobin gnager igen.
Men det är en fin jävla bild i alla fall och fan vad kul vi hade.

Har drömt mardrömmar och därtill ömsom haft panik ömsom vart jävligt nöjd med mig själv än så länge den här veckan. Det börjar bli jävligt påtagligt att skolan börjar nästa vecka och att sommaren i princip är över. Jo, faktiskt. Fett jävla över är den. Det är dags för höstjacka och hela köret. Sommaren har gått i klasshatets och top models tecken och avslutades på way out west med dazzle och fashazzle. Gött mos.

Peace out. Stay black. Hasch ger ingen bakfylla.

Jag har en veckas semester, lyssnar på Familjen och drar till Österlen. Jag dricker kaffe ur Turtlesmuggen och åker spårvagn till Axel med häftstift till alla handdukarna i bilen. Jag fikar i majorna, dricker öl på Rio Rio och blir uppraggad av en torsk. Allt är inte alltid bäst, men jävligt nära. Kollat på film och lipat och kollat på film och skrattat. Promenerat till Lidl, promenerat till Januarigatan med en grön påse från Coop. Kooperativet. Sminkar mig till Rihanna och sen stressar jag iväg till spårvagnen som går fem minuter för tidigt.


Tummen upp

Ny klänning och ny frisyr

Har dragit igång en fet spellista på youtube med Beyoncé, planerar en ganska tung frisyr, värmer upp duschen och känner mig redigt nöjd i mitt ganska sunkiga rum som jag verkligen borde dammsuga. Trots alldeles för lite pengar på kontot och trasiga skor kan jag med all rätt känna att jag vunnit. I år vann jag och nu har jag tre saftiga år på Balettakademien att se fram emot. Slå det om ni kan.
Fan vad jag har kämpat och fan vad jag har vunnit.

Jag har seriöst jordens megastorkok på gång i köket och får snart en rejäl jävla allergisk kollaps. Jag hatar våren och jag hatar att jobba varje dag. Jag hatar att sova så mycket som jag gör fast det känns som att jag aldrig hinner sova  och att det känns som att jag vaskade första maj, men strunt samma för jag fick se min lillasyster dansa fet funkjazz eller vad det var och hon ägde.

Hela denna vecka har gått i punkgrytans tecken och nästa följer samma spår. Tyvärr. Får i princip kväljningar bara av att tänka på det men det är den billigaste maten som finns. Tills jag var och handlade på simmos och kom på att jag kunde ha gjort ärtsoppa istället. Värd idé så jag sparar den till nästa seriöst enorma megastorkok.

Jag längtar tills veckan tagit slut och jag kan åka till valhalla och bada bubbelpool och basta, för ja jag tänker lägga mina surt förvärvade pengar på min stackars jävla kropp för en gång skull.
Nu tänker jag sucka högt, äta min mat och sova tills jag vaknar av en astma-attack helt enligt det dagliga schemat.

Är till slut nästan helt klar med årets ansökan till doch. Det enda som fattas är kopior på två dokument som jag fått tillåtelse att göra i skolan och sen är det iväg med skiten. Äntligen. Har skrivit ett riktigt lökigt motiveringsbrev som jag inte orkar redigera nämnvärt, men det får gå som det går. Ser mest fram emot att ta bort lite av intagningsnervositeten. Behöver ta udden av provet till BA. Har bestämt mig för att det är det som gäller. Jag ska in på Balettakademien.
På söndag drar jag och Axel till la france och ger min söta syster en efterlängtad visit. Min plan är att chillaxa under resan, men sen är det träning som gäller. Jag vägrar låta min kropp bryta ner det jag byggt upp nu. Jag har vart sjuk alldeles för mycket under den senaste tiden och jag är fruktansvärt trött på att bygga upp och reparera min kropp igen efter att ha varit sängliggandes. Det gör alldeles för ont och tar för mycket tid. Tid som jag kunde lagt på att utvecklas och bli bättre.

Är trött och skjuter upp plikter. Har ätit gröt och har mördarträningsvärk i axlar och lår. Imorgon är snart över och sen är helgen här igen. Viva la helg.

Jag känner att våren är här. Näsan rinner, jag nyser och hostar, jag vaknar och har svårt att andas. Hostar ännu mer. Fast det känns att våren är här av en anledning starkare än astman och allergierna. Jag vill rensa. Rensa ut allt. Slänga mina kläder, klippa mitt hår, byta livsstil, möblera om, läsa andra böcker, sluta dricka kaffe, äta mer paprika, satsa hårdare, lugna ner mig...

Har tänkt en del på självständighet. Jag ser mig själv som självständig. Jag klarar mig själv och behöver knappt någon hjälp alls. Fast det stämmer ju inte. Jag är beroende. Och då funderar jag på hur jag har hamnat här. Hur blev jag så beroende? Jag vet inte om jag gillar det och jag har vädligt svårt att acceptera det. Hur accepterar man att man inte klarar av vardagen själv?
Jag sätter upp mål för hur jag ska ge tillbaka och bygga upp min status igen, men jag vet inte om jag vill. Det handlar inte om att jag är självisk. Det handlar om närhet och jag kanske inte pallar trycket. Det handlar om skyldigheter och feminism. Det handlar om styrka. Kanske är jag inte så stark som jag tror. Kanske är jag starkare. Vem fan vet.

Våren är trots allt här med allt vad det innebär och kanske är jag stark och kanske så klipper jag av mig håret snart.

Det är mitt i natten och som sig bör när man är vaken mitt i natten kretsar i princip inga bra tankar genom mitt huvud, utan snarare tvärtom och det är ju egentligen lustigt fast det inte alls är det just nu. Det är så mycket som kan gå fel utan att man egentligen vill det. Jag blir upprörd och kan inte somna. Jag lugnar ner mig och tänker på andra lättsamma saker som konståkning och schizofåglar som kvittrar kl fyra på morgonen trots att det är förlängd istid av någon oförklarlig jävla anledning. Jag är orolig för så många saker och av så många anledningar. Det är förstås onödigt och vad ska jag göra åt saken, men det går inte att hindra tankar och känslor, de tar liksom över. Det är inte rättvist. Fast klart det är rättvist. Det är mitt i natten och jag borde sova, jag vill sova. Så tydligen känner jag känslor och upplever saker som föreställningen av jag inte borde känna och uppleva. Intressant. Så allt är helt plötsligt omvänt, helt upp och ner och imorgon när jag vaknar ur min inatt efterlängtade sömn kommer det vara försvunnet och när jag läser detta kommer jag förstå, men om ett år och fem månader kommer det bara skapa förvirring och jag kommer fundera över vad det var som var så jävla jobbigt att jag kände att jag behövde gnälla om det så att ingen alls förstår mitt i natten, i ett helt annat liv.
Idag kände jag mig väldigt fin och jag ville sätta mig på ett ölhak och känna mig fin tillsammans med andra fina människor. Det blev inte så. Ibland önskar jag att allt kunde sluta tillhöra det förflutna och sluta tillhöra påhittade sidor och sånt tjafs som ändå inte är på riktigt i ett tillstramat socialt jävla spel som jag är fruktansvärt trött på.

Lyssnar på tik tok med kesha och tänker lite på kagge. Tänker på Stina och hennes jazz- och balettlektioner på onsdagar och torsdagar. Jag saknar henne och hennes lektioner. Jag saknar att vi åt soppa med bröd på torsdagar och fick efterrätt. Ibland fick vi cheesecake och Belal blev helt galen av lycka och åt åtta bitar.
Jag kommer ihåg att vi hade en tyst eftermiddag på slottet en fredag och alla dansare var med för vi var alltid med på allt av ren pliktkänsla och efter tre eller om det var fyra timmars total tystnad avslutades det såklart med en psalm och jag blev så arg att jag reste mig upp och gick.
Precis i slutet av året hade vi tai chi med Andrea utomhus på gräsmattan med utsikt över mälaren och alla var så bittra över att vi gjorde något utöver rutinen. Så fint hur hela klassen alltid surade så fort vi gjorde något vi inte var vana vid. 
Aldrig grät jag på kagge under en lektion förutom dagen efter jag fått veta att jag inte gick vidare på danshögskolans intagning, då lämnade jag salen. Nu kan jag bli så förbannad under en klass att jag hulkar mig igenom en övning, men jag har aldrig lämnat salen eller gett upp mitt i övningen. Total pliktkänsla.

Jag tröttar ut mig själv, jag har inget annat på hjärnan än dans. Jag somnar och tänker på pliéer jag kunde gått djupare i och attityder jag kunde klarat av bättre. Jag vaknar och tänker på vilka lektioner jag ska ha ikväll och förbereder mig mentalt på vilka diagonaler jag ska kunna och hur högt jag borde få upp benet idag.
Men vad hade jag gjort utan det?

Det finns så mycket att bli stressad över när man bara ligger still och tänker. När man har ont i huvudet, är yr och trött och irriterad över att inte kunna åka till skolan och dansa. Jag blir stressad över att inte ha ett jobb, över att jag bara ligger still, över att jag inte är frisk, över att det är fint väder ute och jag är inomhus, över att jag inte börjat på mitt solo än, över att jag inte har tvättat på över en månad osv. Jag är trots allt ganska nöjd med att jag är klar med litteraturvetenskapen och behöver inte på ett helt halvår ens tänka på en tenta igen. Vinst.

Jag har tagit en paus ifrån mitt hetsiga Sailor Moon-tittande eftersom det trots alla underbara anledningar att titta på kan bli en aning tröttsamt att kolla på 14-åriga skrikande lolitor i sjömanskostymer som drattar på rumpan hela tiden.
(En nyupptäckt av Kultiration brukar innebära vår, vilket just gjorde mig ganska glad eftersom det är just vad som har hänt)

Mer på den positiva fronten har vi en ny balettlärare i skolan som ersätter Florin. Owe heter han och han har jobbat på Göteborgsoperan. Inte för att skryta, men han är grym. Han har jordens hållning och går runt lite som en tupp bland sina höns. Så jävla fint. Tyvärr har jag ju bara fått ha honom en enda lektion än så länge.
Jag tror att det är enda gången jag upplevt balett som dans istället för ett regelverk. Ganska så gött.